Dr Rashid Buttar är död. Jag ville först inte tro att det var sant. Dr Buttar var en av de första visselblåsarna 2020 och jag följde honom i princip från start. Han var ett ljus i mörkret, en sanningens röst, fylld av passion, medmänsklighet och styrka. Redan då, våren 2020, var censuren igång och Dr Buttar fick använda kodord för att förklara vad han trodde var orsaken till sjukdomsfallen, eller åtminstone en bidragande orsak, nämligen 5G. Visst var det märkligt att all verksamhet som inte var absolut nödvändig skulle stängas ner världen över men utbyggnaden av 5G-nätet trappades upp. Och var det ett sammanträffande att en av de städer som var först ut med att koppla på 5G i stor skala var Wuhan, strax före covid-utbrottet? Ett annat område som var tidigt ute i 5G-utvecklingen var norra Italien, där så många äldre dog i (eller med) covid. Sådana här saker berättade Dr Buttar för oss i sina videos. Han gjorde också ett rundabordssamtal tillsammans med hundra andra läkare på Brian Roses kanal London Real. Jag minns att jag såg det med en blandning av chock och hopp. Så många läkare som var övertygade om att den här så kallade pandemin var något helt annat. Och Dr Buttar gick i täten. Inte för att han ville vara en ledare, men för att han drevs av sökandet efter sanningen och för att vi andra så villigt lyssnade på honom. Det han sa kändes sant och rätt.
Nu är han alltså död. Femtiosju år gammal och vid förvånansvärt god hälsa. Jag säger förvånansvärt för att han för några månader sedan stod på dödens rand. Han hävdade själv att han blivit förgiftad, men bara i förbigående, så vi vet inga detaljer. Men han lyckades mirakulöst nog tillfriskna helt och kom tillbaka starkare och mer övertygad än någonsin. Så vad hände? Vi vet inte utan kan bara spekulera. Dagen innan han dog gjorde han en kort video där han sa att om något skulle hända honom så har han blivit tystad. Han var inte suicidal och hälsan var god.
Efter dödsbeskedet tittade jag på hans sista (?) intervju och på ett sätt är det ett mäktigt avskedstal. Inte för att han själv visste det då såklart, men han hade så mycket viktig information som han ville dela med sig av. Det blev en lång intervju som inte kom att handla om det som intervjuaren hade tänkt sig (medicin), utan om livet och döden, kristendom, islam och andra trosinriktningar. Det högg i hjärtat när de pratade om döden och hur Dr Buttar inte var rädd för döden men inte planerade att dö än på länge. För mig, som nyligen drabbats av ett dödsfall i familjen, kändes den här intervjun extra viktig. Jag vill veta vad meningen med allt är om vi ändå bara ska förlora varandra och dö. Dr Buttar sa att döden bara innebär att vi åker hem till där vi kom ifrån. Hur kan det vara något dåligt? Egentligen borde vi sörja när någon föds och fira när någon dör. Det här har jag själv sagt flera gånger. Men det är såklart svårt att leva upp till. Jag kan inte fira Dr Buttars bortgång. Han hade så mycket mer att ge oss. Jag hade velat fråga… Jag har så många frågor.
I princip hela mitt liv har jag varit troende i någon form. Gud har varit en självklarhet för mig. Född in i en frikyrklig miljö och sedan aktiv i Svenska Kyrkan i många år. Men plandemin har satt sina spår. I början av 2021 ställde jag mig frågan: tänk om det inte finns någon gud? För hur skulle en kärleksfull Gud kunna låta detta massmord ske? Låta så många människor bli så totalt lurade att de villigt förgiftar sig själva? Och detta till synes utan möjlighet att göra det ogjort? Jag kunde bara inte begripa det. En kärleksfull Gud borde ha ingripit för länge sedan. Fri vilja? Inte så fri att några få individer kan dra ner resten av oss i lidande och död. Någon gräns måste det finnas. Hela skapelsen förstörs ju runt omkring oss. Plötsligt såg jag på oss kristna med de andras ögon och vi såg galna och pinsamma ut. Den saliga blicken hos en frälst. Den blinda tron på att allt egentligen är bra, trots att människor torteras och dödas varje minut. Hur kan man vara så naiv, tänkte jag. Nej, det kan helt enkelt inte finnas någon Gud. Inte en som fortfarande är aktiv i alla fall. Han skapade världen, sitt eget lilla tittskåp, satte in människan och lät henne förstöra allt. Nu har jag levt utan tro i två år, något som jag trott skulle vara helt omöjligt. Ett liv utan tro skulle ju vara miserabelt. Men sanningen är att jag inte mår sämre än innan, snarare tvärtom på vissa områden. Genom att inte lägga över mina bekymmer på någon osynlig Gud, tvingas jag att ta ansvar för mitt liv själv, vilket är en bra sak. Tro passiviserar.
Men Dr Buttars ”brandtal” får mig nästan att börja tro på en Gud igen. Ända tills jag inser att han ju också gick och dog strax efter. Helt meningslöst, helt slumpmässigt. Inte ens en så vis och god människa som hade så mycket att ge och sådan livslust, får lov att leva. Kanske finns det ingen Gud, men det verkar verkligen finnas en djävul och ett helvete. Dr Buttar menade att helvetet kanske är där vi är. Han svarade också tålmodigt på intervjuarens ihärdiga frågor om inte Jesus ändå är vägen till frälsning. Det här är något jag har haft svårt för att acceptera i frikyrkosammanhang. Jesus hit och Jesus dit. Vad är poängen liksom? Så fort du börjar prata om Jesus blir tron ologisk och ohållbar. Men Dr Buttar svarade så klokt med en liknelse som gjorde att jag ville utropa: Precis! Det är det jag menar. Det finns så mycket att gräva i från den här intervjun som jag inte tänker gå in på här. Detta inlägg skulle vara en hyllning till Rashid Buttar som lämnat den här världen (helvetet) alldeles för tidigt.
Det som han själv sade föranledde förgiftningen var den intervju han gjorde för CNN för något år sedan. Den ligger ute på Youtube och bär verkligen vittnesmål om hans genomslagskraft. Trots att journalisten är otrevlig och hånfull och trots att inslaget är fullt av propaganda om hur fel Dr Buttar har och hur farlig han är, så ställer sig alla kommentatörer på läkarens sida. Antagligen för att de själva har fått uppleva sanningen i hans ord. Infällt i den långa intervjun jag nämnt tidigare finns ett klipp som Dr Buttar gjort som visar hur det han sade redan våren 2020 kom att bli sant såhär tre år senare. Han framhåller dock inte sin egen förträfflighet på något sätt och han hade inga synska förmågor, han tänkte bara logiskt och drog sina slutsatser av den information som fanns. När det gäller de senaste tre årens händelser finns det ingen glädje i att ha rätt. Vi önskar nog alla att vi hade fel i våra gissningar och farhågor. CNNs journalist frågar (när kameran är av) om Dr Buttar tror att han (journalisten) är en tickande bomb eftersom han tagit sprutorna. Dr Buttar svarar att det hoppas han verkligen inte men kom igen om tre år så får vi se. Journalisten dog en kort tid därefter.
Det finns inget sätt att vinna det här. Om du gjorde det du trodde var rätt och tog sprutorna riskerar du en för tidig död. Och om du gjorde det du trodde var sant och stod upp för din frihet att inte ta sprutorna tvingas du maktlös se på när andra dör. Dessutom får du utstå spott och spe. Dr Buttar fick sin beskärda del av hat och hot och nu verkar det som om de kom åt honom till slut. Skulle en god Gud låta det ske? I så fall varför? För att Dr Buttar ska nå ut till ännu fler med sitt budskap? Det är det enda goda jag kan se som kan komma ur detta: att vi delar hans budskap och videos med så många som möjligt. Låt oss aldrig glömma Dr Rashid Buttar, en sann hjälte!
Hanna