Apropå ondska så hittade jag den här videon med fantastiske Awaken with JP. Han menar att vi är mitt i en kamp mellan ont och gott, Djävulen och Gud. Jag är benägen att hålla med, även om jag (tillfälligt?) övergett tron på en personlig och aktiv Gud. Ont och gott, absolut. Och i sagans värld vinner alltid den goda sidan. Det ger mig lite hopp.
Snart är det val. Jag hade tänkt lägga mig på sofflocket eftersom jag för länge sedan insett att valet bara är teater. Dödsstöten för mitt förtroende för demokratiska processer kom i och med det enorma valfusket i USA som ledde till utnämnandet av Joe Biden. Fusket genomsyrade alla aspekter av valprocessen och bevis finns presenterade i flera välgjorda dokumentärer (se till exempel ”2000 mules” eller ”Absolute Proof”), ändå tillåts eliten göra vad den vill. Och media nämner inte ett ord om det hela. Även i det senaste svenska valet förekom det alarmerande oegentligheter och eftersom jag tror att Sverige är minst lika mycket om inte mer drabbat av korruption än USA, hyser jag inga större förhoppningar om ett rättvist, demokratiskt och transparent val den 11 september (bara datumet borde få varningsklockorna att ringa). Kommer vi ens att ha ett val, på riktigt? En del tvivlar.
Nåja, jag tänkte lägga mig på sofflocket. Tills det kom en strimma ljus genom mörkret. Einstein sa (ungefär) att du inte kan lösa ett problem med samma sätt att tänka som skapade det. Därför tror jag inte heller att vi kan ta oss ur vår politiska rävsax genom att spela samma spel som de etablerade partierna. Vi kan inte ens förlita oss på valprocessen (se ovan). Nej, vi måste skapa ett helt nytt system, ett helt annat sätt att tänka. När det nu dök upp ett parti som inte är ett parti i vanlig bemärkelse och som saknar partiprogram och vallöften, bortsett från det enda löftet att följa Folkets vilja, oavsett vad som händer, då började ett hopp spira i mig igen. Hoppet är det sista som lämnar människan. Vi är obotliga optimister. I alla fall jag. Så jag kommer att lägga min röst. Även om jag tror att systemet är riggat, att inga verkliga förändringar tillåts slå igenom. För jag tänker leka och låtsas att det goda ändå vinner till slut. Och att det kan ske utan en blodig revolution, något som tyvärr börjar kännas som det enda alternativet.
Och apropå dumhet. Magdalena Andersson (som på intet sätt är en demokratiskt vald statsminister) tyckte att svenskarna är för korkade för att fatta beslut i en så viktig fråga som vår neutralitet (medlemskap i NATO). Men uppenbarligen tycker hon att vi är tillräckligt smarta för att välja vilket parti som ska få fatta alla viktiga beslut under de kommande fyra åren, en mycket svårare fråga. Det tycker jag är märkligt. Antagligen vet hon att valet bara är en teater. Det spelar ingen roll om folket är korkat eller smart, deras röster har ändå ingen betydelse. I mina mörkare stunder tänker jag att folk är dumma. Intelligenskvoten måste ha sjunkit markant de senaste trettio åren eller så. Men det är egentligen inte enskilda människors fel (se mitt förra inlägg). Och oavsett intelligenskvot så är det enda rätta att låta människor få bestämma över sina egna liv så mycket det bara går. Därför anser jag att det vore ett lyft med folkomröstningar i de frågor som vi hittills överlämnat till regering och riksdag. Det finns många kloka och pålästa människor i vårt land. Låt oss få lyssna till dem, från alla sidor, så att vi sedan kan bedöma vad som är kloka beslut för Sverige och svenskarna. Elena har gjort en jättebra film (som vanligt) om demokratin, eller snarare frånvaron av den, i Sverige idag. Något är mycket fel i det svenska politiska systemet. Mycket, mycket fel. Det är dags att vi tar tillbaka makten, vi medborgare. Så vilket parti kommer få min röst? Det har du säkert redan gissat.
Hanna