Aida Reva är en modig ung kvinna som jag började följa under den så kallade pandemin. Hennes videor är rappa och rakt på sak, med en hel del humor trots allvaret. Aida har liksom jag inspirerats att skriva en bok om eländet. Men medan min är en personlig och kronologisk berättelse om ”plandemin” är hennes en samling av andra människors berättelser samt en förklaring till vad som händer när vi ”vaknar”. Det finns en hel del likheter mellan historierna. Många vaknar till exempel brutalt upp i kontakten med sjukvården.
Aida själv vaknade i samband med att hon gick in i väggen av stress och självpålagda krav. Istället för att erbjudas livskunskap och hjälp med att gå till roten med varför vi mår så dåligt erbjuds många bara symtomlindring i form av mediciner eller en uppmaning att ”vila”.
Men när själen gör ont räcker det inte att ta en alvedon och gå till sängs.
Däremot kan kunskap hjälpa. Och när du vaknar upptäcker du att du hungrar efter kunskap. Aida går igenom de olika faserna som uppvaknandet innehåller och jag ler flera gånger igenkännande. Been there, done that. Faserna kommer inte nödvändigtvis i en särskild ordning och det kan hoppa fram och tillbaka flera gånger men till slut landar du ändå i någon sorts trygghet i dig själv. Det är inte längre så mycket som kan rubba din balans och du känner en vilja att hjälpa andra människor. Du inser att du omöjligen kan veta allt, något som du kanske kände i en tidigare fas (halleluja, jag har sett ljuset!), men det är okej ändå.
Uppvaknandet är en ständigt pågående process och vi blir aldrig ”färdiga” även om berg-och-dalbanan så småningom planar ut.
Till sin hjälp för att förklara vad ett uppvaknande innebär, och vad det är för insikter vi vaknar upp till, tar Aida olika filmer och dokumentärer som många vakna hänvisar till. Den mest givna är kanske the Matrix, men även Zeitgeist och Thrive nämns som betydelsefulla filmer för många. Jag har sett alla tre tror jag, även om det var ett tag sedan. Jag minns efter att ha sett första Matrix-filmen hur det kändes som om allt föll på plats och jag försökte förklara för människor att precis såhär är det! Men det var inte många som fattade. De var mest imponerade av specialeffekterna.
Just ensamheten talar många om.
Ofta vaknar man ensam och har ingen att prata med om det man tänker och känner. I alla fall har det varit så fram till plandemin. Plötsligt vaknade människor en masse och det uppstod oväntade möten. Vilken lättnad att få prata med någon som förstår! Det tror jag är lite syftet med Aidas bok – att möta igenkännande, att få veta att jag inte är ensam (eller tokig). Och som sådan gör den ett bra jobb. Jag uppskattar också verkligen hur Aida benar ut vad uppvaknandet är (och vad det inte är), samt processen vi vakna går igenom. Det finns ett mönster. Men det hade varit intressant att se hur hon kommit fram till sin analys. Är det bara hennes egna idéer eller har hon hittat forskning på området? Finns det andra som skrivit om detta? Är det en sammanställning av upplevda fakta eller finns det faktisk empiri?
Boken har tyvärr några brister. Omslaget som säkert uppfattas som vackert och inspirerande av många (även mig, jag tycker det är skitsnyggt), kan avskräcka vissa. Den kan lätt tolkas som esoteriskt new age flum. Eller för den delen som en frälsningshistoria. Och texten innehåller så många tryckfel att en ordpolis som jag blir smått galen. Det är så synd! Jag önskar att jag hade kunnat hjälpa Aida med korrekturläsningen innan den gick i tryck. Men kanske första upplagan snart är slutsåld så att det ges möjlighet att bättra på den till nästa gång? För innehållsmässigt är det en jätteviktig bok som säkert kommer att vara ett stöd för många människor i dessa spännande tider.
Hanna