Det kan se hopplöst ut. Vad är lösningen? Det är lätt att tänka att man ska göra tvärtom för att lösa ett problem. Vi ser centralisering av makt, informationskontroll och uppifrånstyrning. Så är då lösningen ingen kontroll och anarki? Alla människor får ta ansvar för sig själva? Ingen får bestämma över någon annan? I en perfekt värld hade detta fungerat. Anarki eller volontarism skulle absolut vara en väg framåt förutsatt att alla människor tog ansvar, granskade sig själva, praktiserade självkontroll och medmänsklighet. Om dessa människor dessutom såg vad samhället i stort behövde och frivilligt steg in och gjorde sin del av det arbete som behövde göras, då hade total frihet och anarki (som betyder ”utan styre”) fungerat. Tyvärr är de flesta människor vana att lyda, att göra som de blir tillsagda, att följa en ledare. De har inte den personliga mognad som krävs för att ta det fulla ansvaret för sitt eget liv, än mindre för andras. Så hur skulle vi kunna låta världen styras av dessa omogna barn (till dessa räknar jag till viss del mig själv)? Det skulle inte bli bra. Experiment med ”utopisamhällen” har nästan alltid resulterat i en kollaps där de mest intelligenta och hårt arbetande individerna lämnar samhället och de lata, omogna och asociala blir kvar.
När många människor ska leva tillsammans, och när vi har byggt in oss i stora system med elförsörjning, storskalig livsmedelsproduktion och –distribution med mera, behövs ledningsstrukturer. Möjligen skulle de behöva se annorlunda ut än de gör idag. Förmodligen behöver vi någon typ av kontrollsystem som omöjliggör maktmissbruk och korruption. Och vi behöver ledare, det går inte att komma ifrån. Hur ska då dessa ledare utses? Genom röstning? Hur garanterar vi att röstningen går rätt till? Och hur ser vi till så att det verkligen är kunskaper och ledaregenskaper som får avgöra och inte hur mycket pengar man kan lägga på en kampanj? Hur ser vi till så att informationen som människor får del av är så opartisk som möjligt? Hur undviker vi köpta ”experter”? Jag har inga svar men en person som jag gladeligen skulle följa (åtminstone så länge som det han säger resonerar med min inre kompass) är Jordan Peterson. Den världsberömde (och något kontroversielle) psykologen har för avsikt att starta ett alternativ till WEF. En grupp ledare vars mål ska vara mänsklighetens bästa. På riktigt. Projektet kommer att starta med en konferens i London i höst. Det här ger mig hopp! (Igen!) Ett annat initiativ som jag nyligen tagit del av är Next Steps och där talas det om att vi behöver flytta fokus. Om vi nu är 80% problem och 20% lösningar, så behöver vi vända det till 80% lösningar och 20% problem. Vi har de senaste tre åren grävt ner oss i allt som är fel och det är inte bortkastat – vi behöver veta vad problemen är – men nu behöver vi fokusera på lösningarna och framtiden, så som vi vill ha den. För WEF ska inte få sin vilja igenom. Agenda 2030 ska aldrig få bli verklighet. Vi har helt andra visioner för framtiden, inte sant? Så fokusera på det. Hur kan det tänkas ske? Kanske faller korthuset, om än långsamt. I Sverige och flera andra länder har man tagit bort rekommendationerna om covid-vaccin för de yngre. Det är ett steg framåt. Och vaccinpassen blev det inte mycket med. Låt oss förkasta CBDC (den digitala valutan) på samma sätt. Det ryktas att USA och NATO vill avsluta kriget i Ukraina, eftersom det inte alls fått det resultat som de önskat. Ingen vill längre förknippas med mötena i Davos, det är bara pinsamt. Så låt korthuset falla. Släpp censuren helt, byt ut politikerna som försatt oss i denna situation. Ersätt dem med vettiga människor som prioriterar folkets bästa och ser till så att vi får billig energi igen. Det är egentligen inte svårt. Om handbojorna som WEF satt på alla västledare genom ”klimathotet” och Agenda 2030 låses upp, är vad som helst möjligt!
Hanna