En livsfarlig lydnadssymbol

Vernon Coleman var en högt aktad och uppskattad läkare och skribent som skrev artiklar och kolumner I ett flertal stora tidningar och magasin samt även framträdde med hälsoråd i TV. Han har skrivit över hundra böcker som blivit utgivna på flera språk. Kort sagt, Coleman betraktades som en kompetent och läsvärd expert. Men allt det förändrades när Covid kom.

Coleman var tidigt ute med ifrågasättanden av inte bara ”pandemin” i sig utan även av de åtgärder som förespråkades, och i flera fall gjordes tvingande av myndigheterna. Han började lägga ut videos på Youtube där han förklarade varför han var kritisk. Dagen efter att hans första video publicerats blev hans Wikipediasida totaländrad. Från att ha framhållit Colemans bedrifter och meriter, blev det en smutskastningssida som tillintetgjorde hela Colemans karriär. Bara detta borde få människor att reagera. Tyvärr var det en vanlig strategi (och är fortfarande i viss mån) från etablissemangets sida att tysta oppositionen.

Vi som tidigt valde Colemans sida vet hur stor censuren varit och är.

Enda sättet för Coleman att få sin bok ”Coming Apocalypse” (som handlar om coronaviruset) utgiven var om han tog bort alla ord och begrepp som kunde koppla boken till Covid19. Flera andra av hans böcker på temat blev totalt förbjudna. Man undrar vad som är så farligt med ”an old man in a chair” som han kallar sina videos? Han har erbjudit sig att i livesändning debattera sina ståndpunkter med vem som helst men hittills har ingen nappat. Åtminstone inte i det vi kallar main stream media. Om han hade fel skulle det ju vara enkelt att låta honom göra bort sig själv och man skulle inte behöva ta till censur och smutskastning.

En av de åtgärder som Coleman kritiserat hårt är bärandet av munskydd.

I ”Proof that face masks do more harm than good” radar han upp 111 faktapunkter om munskydd som han tycker att alla borde känna till. Jag har lyssnat mycket på Coleman de senaste åren och vet att han är skicklig på att uttrycka sig, smart och vass. Därför blir jag lite besviken när jag läser ”Proof that face masks do more harm than good”. Det känns som om han har haft bråttom att få ut kunskapen till läsarna. För bråttom. De 111 punkterna följer ingen röd tråd och upprepar ofta samma fakta och i vissa fall samma studier. Dessutom nämns många utan referenser (det finns heller ingen källförteckning i slutet, bara en lista över Colemans egna böcker). Det är just sådana här missar som motståndarna glatt skulle kasta sig över för att få hela verket ogiltigförklarat. Det är synd. För Coleman är verkligen påläst på ämnet och jag känner igen många av de studier eller filmer han hänvisar till.

Allt det här vet ju vi redan, vi som kallas foliehattar.

Och här och var finns det bra referenser. En del är till och med svenska. Som studien av Göran Tunevall från 1991, där man påvisade att munskydd vid operation snarare ökade än minskade risken för infektioner hos både patient och operationspersonal. Och detta trots att munskyddsanvändandet vid operationer är otroligt reglerat. Operationssalen håller högre syrehalt till exempel, för att kompensera för syrebortfallet när man andas genom ett munskydd. Dessutom får personalen bara ha ett munskydd på i max två timmar, sedan måste det kastas. Man får inte vidröra munskyddet med händerna, annat än vid öronen och på näsklämman, varken när det sätts på eller tas av. Jämför detta med de munskydd som vanliga människor använde under plandemin.

Munskydd som kanske satt på i många timmar, och som sedan knölades ner i en väska för att användas igen senare, eller kastades på marken.

Coleman hävdar med hjälp av tungt vägande bevisning att munskydd inte bara är så gott som verkningslösa mot viruspartiklar, utan dessutom direkt skadliga genom att de till exempel minskar syreintaget och ökar tillväxten och återinandningen av farliga mikroorganismer som i förlängningen kan orsaka lunginflammation. Studier har visat att syrenivån bakom munskyddet är lägre än vad som anses tillåtet för inomhusarbete och redan efter ett par minuter med munskyddet på (om det sitter som det ska), sjunker syrehalten i blodet, något som om det upprepas kan leda till permanenta hjärnskador. Många som använder munskydd ofta klagar över trötthet och yrsel men man kan också vänja sig vid detta, vilket gör det ännu farligare. Effekten kan också komma ett eller två årtionden efter munskyddsanvändningen, enligt en neurolog som Coleman citerar.

Allra farligast är munskydden för barn som har ett större behov av syre och av att kunna avläsa andra människors ansikten.

Att sätta ett munskydd på ett barn är barnmisshandel, säger Coleman. Han berättar också om att flera barn har dött efter att ha ansträngt sig (motionerat, sprungit, lekt) med munskydd på. Många barn har utvecklat andningsproblem, bland annat lunginflammation, som en följd av munskyddsanvändandet. Ändå var det många föräldrar som satte munskydd på sina barn under plandemin. Det såldes till och med munskydd speciellt avsedda för barn, men gulliga mönster på. Jag minns i en facebook-grupp jag var med i på den här tiden, att en förälder var så stolt över sin son som skulle hålla ett föredrag i skolan om varför han ansåg att alla barn borde bära munskydd.

Och här närmar vi oss det verkligt intressanta, och något som Coleman också tar upp. Munskydd som ”virtue signaling”. Alltså som en symbol för dygd eller rättfärdighet. Vi på andra sidan skulle kanske kalla det en lydnads- eller slavsymbol.

Det blev plötsligt rent visuellt tydligt vilka som trodde på allt som myndigheterna sa.

Här i Sverige var användandet inte så utbrett som på andra håll (i vissa länder kunde du få höga böter eller till och med fängelsestraff om du inte bar munskydd på vissa platser) men ändå såg man många som hade fallit offer för villfarelsen att munskydd skulle skydda dem eller andra från viruset. Med sorg i hjärtat mötte jag vänner som jag knappt kände igen bakom munskyddet. Hur kunde det bli såhär? Coleman menar att hela covid-bluffen (the covid hoax) var ett IQ-test och jag är benägen att hålla med. 2020 skar som en kniv genom samhället och efterlämnade en bottenlös ravin mellan oss som såg igenom bluffen och de (många gånger högt älskade) som inte gjorde det. Coleman förutspår i sin bok (utgiven 2022) att munskyddstvånget ska kvarstå och utökas men det kan vi nu i efterhand säga inte blev fallet, tack och lov! Ändå kvarstår tudelningen och oron finns för att de ska försöka sig på något liknande igen, om inte fler vaknar och tar till sig just sådana fakta som Coleman lyfter fram i ”Proof that face masks do more harm than good”.

Hanna